Älskade saknade Kylie 2002-2015

Kylie du kom in i vårt liv för 12 år sen och skulle fyllt 13 år i april men så blev det inte men du ska vet att du låg väldigt risigt till …till att få flytta ifrån oss under ditt första år.
Kreativ var du första året bl.a. så förlorade vi 2 soffor som du strimlade..men tack och lov så hade du bara slitit sönder och inte stoppat i dig av skumgummit. 1 korkmatta rev du loss, tur att den var gammal så vi fick lägga ny 2 vattenpumpar från vår fina damm förstörde du så den fyllde vi igen. Detta + en massa andra mindre rackartyg hann du med under ditt första år. Men det är glömt nu.

Sprang/sökte/jagade gjorde du lååångt och läääänge, skulle de vara så tänkte vi som var van med spaniel. Ja vidare sök skulle du ha men vara borta lääänge skulle du inte, så du fick lära dig att det viktigaste var att hålla kontakt med oss genom att sluta springa fritt. De resulterade i koppel och mycken kärlek i ett helt halvt år för dig. Åh vilket resultat vi fick som en ny hund eller så mognade du?

Att gå på jakt med dig vare sig det var i skog eller fjäll var en fröjd, många fåglar fixade du åt husse. Fast där gick något tokigt troligtvis vårt fel ?? Sök och stånd hade du men hur i hela friden lärde du dig att när skottet gick så gick även du? Så någon provhund var du inte och det var din husse inte så brydd över utan det var jag matte som tyckte att meriter på papper är bra även om dom inte säger allt!

Två fina valpkullar gav du oss , så dina gener fortsätter att trampa i huset vårt. Det tackar vi dig för.

På äldre dar så bodde du ofta hos vår son Tommy och hade det varit möjligt så hade du nog flyttat för gott.

Att inte orka följa med husse till fjället sista åren gjorde dig så lessen men vi var så rädda att du skulle förta dig och kolavippa på någon fjälltopp. Vet att du inte hade samma åsikt i den frågan.

Att du vald mig matte istället för husse, Blossa, Chanel och Dilba kan vi förstå, svårt att hänga med dom snabba brudarna. Du tycket det var nöjsammare att gå på tur med springerligan där du fick hålla ett eget tempo och ändå var först

Du ska veta att efter det vi kom överens om hur vi skulle ha det tillsammans (det tog dock ett år) så har vi aldrig ångrat en dag med dig

Vem ska nu prata med oss på morgon när du nu inte finns?